Första gången jag kom i kontakt med polkagrisar var sommaren 1970. Jag var då 15 år och hade fått mitt första sommarjobb på Franssons Polkagrisfabrik i Gränna. Som ung lärling bestod mina arbetsuppgifter av inslagning och försäljning.

Hösten 1971 började jag arbeta på Cabbes Polkagrisar som vid den här tiden bedrev sin verksamhet i en källarlokal på Jönköpingsvägen vid infarten till Gränna. Detta var långt innan polkagrisbranschen blev så stor som den är idag. I början av 70-talet fanns endast ett fåtal mindre polkagristillverkare som tillverkade små partier.

Samtidigt inleddes byggandet av nya motorvägen (E4) på bergen öster om Gränna. Många av Grännas köpmän var oroliga över att staden nu bara skulle passeras vilket skulle innebära färre besök. Ägaren för Cabbes Polkagrisar – Carl-Göran ”alle” Cabbe var också orolig och beslutade sig därför att flytta verksamheten källarlokalen till motorvägen söder om Gränna. Han hittade en bensinmack mittemot den anrika vägkrogen Gyllene Uttern som han hyrde och byggde om. Tillverkningen och försäljningen inleddes kort därefter under påsken 1972.

Hittills hade endast den traditionellt rödvita polkagrisen med smak av pepparmint tillverkats. Men i början av 1970-talet påbörjades tillverkningen av en s.k. äkta svensk polkagris som hade de svenska blågula färgerna. Den blågula polkagrisen hade också smak av pepparmint och såldes inledningsvis genom organisationen Svenska Saker och Budskap. Även idag tillverkas den och säljs av många kokerier. Men den blågula polkagrisen blev ingen större succé.

Men Kalle Cabbe var en kreativ person med många idéer och det tog inte lång tid innan han hade nya planer. I de nya lokalerna började han experimentera med nya smaker och färger och detta blev starten på det breda utbud av smaker och färger som finns idag. De första smakerna som vi tillverkade var viol, lakrits och ingefära. Succén var ett faktum och utbudet av olika smaker och färger exploderade. Det var en härlig tid för mig som tonåring och jag glömmer aldrig när jag fick sälja den första polkagrisen till en äldre dam på skärtorsdagen 1972.

Många av de personer som idag driver egna polkagriskokerier i Gränna inledde sina karriärer på Cabbes Polkagrisar under 1970-talet. Till dessa räknas bl.a. Calle Roman som idag äger Grenna Polkagriskokeri i Gränna och Staffan Svensson som startade Polkagrishuset AB. Med min erfarenhet fick jag möjlighet att vara en liten läromästare och medverka i deras utbildning i polkagrisbranschen. På Cabbes arbetade vi tvåskift – 8:00-14:00 och 14:00-20:00 med tre bagare per skift. Under skiften tävlade vi alltid om vem som kunde tillverka flest polkagrisar på sex timmar. Jag vill minnas att 45 kok (1 kok=64 polkagrisar) på sex timmar var rekord (2 880 polkagrisar). Allt som tillverkades såldes omgående. Utöver vår egen försäljning levererade vi även till de flesta butikerna i Gränna.

Jag fortsatte att arbeta på Cabbes Polkagrisar i fem år. Därefter började jag arbeta inom skolan som fritidsledare – men jag har aldrig släppt kontakten med polkagrisarna. Jag återkom alltid till Cabbes på somrarna och arbeta extra. Jag har också haft förmånen att få lära mina barn hur man tillverkar polkagrisar.

Efter ett 20-tal lärorika år på olika skolor kände jag mig redo att göra något annat. Jag tog då kontakt med min gode vän Staffan Svensson som ägde och drev Polkagrishuset AB utanför Gränna. Under en period hjälpte jag honom med tillverkningen och försäljningen till skolklasser runt om i landet. Omkring millenniumskiftet var det vanligt att skolklasser sålde polkagrisar för att tjäna in pengar till sina skolresor. Efterfrågan var mycket hög och vi levererade till skolor runtom i hela landet. Tillverkningen pågick fem dagar i veckan året runt. Vi tillverkade och sålde omkring 200 000 polkagrisar per termin till olika skolklasser. Men i början av 2000-talet avtog försäljningen till skolor eftersom eleverna idag uppmanas att äta frukt istället för sötsaker.

Under den här tiden började jag även besöka marknader i Skåne (Kivik, Sjöbo och Hörby) där jag sålde polkagrisar och godis över disk. Detta visade vara en härlig upplevelse. Jag trivdes verkligen med att få möta och samtala med olika människor. När Staffan sedan började trappa ner på verksamheten under 2010-1012 ville jag fortsätta att besöka marknader. Sagt och gjort! När Staffan beslutade att avveckla sin verksamhet köpte jag inredningen och maskinerna och startade ett eget kokeri i en källarlokal i mitt föräldrahus längs med den vackra hamnallén i Gränna. Där tillverkar jag personligen alla de polkagrisar som jag säljer runtom i landet.

Så efter närmare 45 år är jag återigen tillbaka i en källarlokal i Gränna. Jag avslutar således min yrkeskarriär på samma sätt som den inleddes. Cirkeln är sluten. Min tanke är att detta ska bli en rolig pensionärssysselsättning för mig. Tillverka polkagrisar och åka ut på marknader och festivaler när det passar och sälja mindre partier online. Kanske kan Du i framtiden få köpa färska polkagrisar av mig på garageinfarten längs med gamla Hamngatan under sommaren.